Andra februari

Det har slagit mig hur pass lätt det är att glömma saker och ting när man har fullt upp med annat. På bussen till skolan idag satt jag och tänkte på mitt projektarbete och att jag idag skulle välja mina ord, handlingar och tankar med omsorg. Det var lättare sagt än gjort. Så fort jag började arbeta med annat slutade jag att tänka på vad jag tänkte, och i viss mån också vad jag sade och handlade. När jag kring tolvtiden beträdde matsalen för att äta mat hade jag inte en tanke på att jag skulle äta vegetariskt, utan ställde mig av ren vana i köttätarkön för att kunna sleva upp lite spaghettigratäng. Efter någon minut i kön insåg jag dock mitt misstag och begav mig istället mot den vegetariska hörnan för att kunna lägga lite couscous och oliver på mitt fat. Det var gott, jag saknade faktiskt inte spaghettigratängen särskilt mycket. Att vegetarianismen är snäll mot djur och natur visste jag redan, men dagens skolmåltid visade att den även kan vara snäll mot smaklökarna.

Jag har liksom igår ljugit en hel del idag. Det har visserligen varit om ganska triviala saker, men jag borde enligt de fem levnadsdisciplinerna ändå inte ljuga. Framförallt ljög jag lite grand för min mor och far när jag kom hem vid sju och sade att jag hade varit och fikat. Egentligen hade jag suttit nere i styrelserummet och fixat lite med den här bloggen, men jag vill av någon anledning inte att mina föräldrar ska ha någon som helst kännedom om vad jag gör på internet, så jag sa alltså att jag hade varit och fikat. Det var dumt av mig. Sedan ljög jag också lite i mitt mail till min projekthandledare Peter, men det behöver vi inte gå in på närmre här eftersom han kanske läser bloggen.

Förutom de snedsteg som jag ovan har återgett har min dag varit ganska lyckad. Framförallt på bussen känner jag att man får tillfälle för uppmärksamhet, koncentration och reflektion, då man under färden hinner tänka många negativa tankar om sina medpassagerare. Tankarna försöker jag undersöka och göra någonting åt, men det går än så länge inte så bra. Vi får hoppas att det blir bättre ju längre månaden lider.

Jag läste förresten i JP idag om Christian Olsson. Han hamnade tydligen i en depression trots att han blev stenrik och flyttade till Monaco. Är det måhända ett exempel på hur egoism går hand i hand med olycka?

Sibiria har skrivit en låt om Christian Olssons flytt som man, om man har spotify, kan lyssna på här.

Hur min meditation har gått hittills
När jag skriver det här har jag nyss avverkat månadens andra meditationspass. För att göra klart för eventuella läsare om hur jag går till väga när jag mediterar tänkte jag beskriva det lite kortfattat (jag är än så länge väldigt, väldigt, väldigt mycket nybörjare). Det jag hittills vet har jag framför allt hämtat från den här boken.

När jag tjuvstartade lite med min meditation förra veckan var jag bekväm av mig och satt på en stol och hade dessutom lite musik i bakgrunden. Det kändes bra, men nu när jag ska gå in för det på riktigt har jag försökt att inta skräddarställning och ha det tyst i rummet. Skräddarställning är egentligen en ganska lågt rangordnad sittställning, men jag klarar för tillfället inte av något mer avancerat. Faktum är att jag knappt klarar av skräddarställning ens en gång: jag är en oerhört ovig människa och tycker därför inte att det är särskilt bekvämt att sitta skräddare. Men, jag försöker så gott det går i alla fall.

När jag har intagit en någorlunda bekväm sittställning tar jag tre djupa andetag och börjar sedan koncentrera mig på andningen. Sedan sitter jag så, så stilla det bara går, i ungefär tjugo minuter och försöker att inte göra något annat än att koncentrera mig på andningen. Det är sannerligen inte lätt. Lite då och då börjar jag tänka på annat: flickor, kamrater, skolan, kändisar och lite allt möjligt. Ibland börjar jag också planera för vad jag ska göra när jag har avslutat meditationen, vilket vad jag har förståt inte alls är bra. Meditation handlar nämligen i mångt och mycket om att leva i nuet, och för att göra det är just koncentrationen på andningen viktig.

Något annat som har stört min koncentration på andningen är när jag får ont i ljumske, mage eller rygg. Jag har försökt att då koncentrera mig på smärtan, vilket det i boken står att man ska göra, men jag vet faktiskt inte vad det har gett för något ännu. Ibland har jag fått impulser som säger att jag borde resa mig upp innan den uppsatta meditationstiden är slut, men jag har försökt förtränga dem och har väl faktiskt lyckats ganska bra med det. Meditation kräver mycket tålamod och disciplin, det har jag både läst och redan nu lärt mig av egna erfarenheter.

Efter de två meditationspass jag hittills har haft har jag (utöver smärre smärtor här och var) känt mig väldigt klar i huvudet. Det har för en stund gjort mig pigg, men eftersom jag har mediterat relativt sent båda gångerna har jag efter en stund blivit sömnig och gått och lagt mig.

Värt att nämna är att den meditationsmetod jag tillämpar är så kallad vipassana. Den går i stora drag ut på att träna uppmärksamheten och att komma underfund med att egot är en illusion. Förhoppningsvis kan jag under min månad som meditationsutövare komma en liten bit på vägen, så att jag i alla fall inte gör om Christian Olssons misstag.