Tjugoförsta februari

När jag skriver det här är det en vecka och femtiofyra minuter kvar av min buddhistiska månad. Inför det faktumet hyser jag lite blandade känslor. Blandade känslor hyser jag också inför snö, som jag tänkte skriva lite om i det här inlägget.

Där jag bor (Jönköping) brukar det inte vara så mycket snö. Jag brukar inte klaga över det, då jag tycker att det räcker med snö kring julafton, men det finns givetvis många som vill att det ska vara mer snö. Så tror jag dock inte att det är i år, när snön gör allt annat än att lysa med sin frånvaro. Folk klagar istället konstant på att det är så groteskt mycket snö. Det går knappt att ta sig fram på vägar där snön inte är avlägsnad, och snöplogar kan knappt ta sig fram till dem för att göra det. Bussarna är flera minuter sena om de ens kommer och folk måste skotta ordentligt för att kunna ta sig ut från sina egna trädgårdar. Facebookstatus efter facebookstatus handlar om hur mycket man vill att snön ska försvinna och att det ska bli sommar nu, nu, nu.

Givetvis tjänar det ingenting till att önska snöns försvinnande. Den kommer att ligga kvar så länge den behagar, och det kommer att bli mer så länge det fortsätter snöa. Människan står maktlös och det är därför bara att acceptera läget. Eller, ännu bättre: gilla det. Vi kan inte göra något åt snön, men vi kan göra något åt hur vi reagerar på den.

Med det i åtanke har jag försökt hitta positiva sidor med all denna snökalabalik, och jag tror mig ha hittat åtminstone en utöver det självklara faktum att den är ett nästan outtömligt samtalsämne. Denna positiva sida är att snön för människor samman och att den gör oss påminda om hur pass beroende vi faktiskt är av varandra. Ett tydligt exempel på det här hittar vi i trafiken: folk måste i större utsträckning än vanligt ta hänsyn till andra trafikanter, och så som jag har upplevt det när jag har varit ute och övningskört har man faktiskt gjort det med ganska goda miner. Samarbete är en nödvändighet för att kunna ta sig fram och det går inte att bara köra sitt eget race, inte ens på huvudled. Jag har blivit framsläppt av mötande flera gånger och jag har nästan blivit förundrad över hur hjälpsamma människor har varit mot varandra när man på olika sätt har tagit itu med sina gemensamma problem med snön.

När jag tänker på det, då känns inte snön så fasansfull längre.