Trettonde februari

Den tionde skrev jag om drömmar. Jag står väl i princip fast vid vad jag skrev i det inlägget, men jag tänkte skriva ytterligare lite grand om ämnet.

En av mina absoluta favoritfilmer är Dead Poets Society. Filmens budskap är om jag har tolkat det rätt någonting i stil med att man ska våga leva ut sina drömmar, och att auktoriteter som tror sig veta bäst inte borde hindra en från att göra det. Det budskapet kan tyckas stå i strid med det budskap jag försökte få fram i mitt inlägg. I inlägget skrev jag dock ingenting om utomstående krafter som hindrar drömmar från att gå i uppfyllelse. Kanske är det det allra värsta som kan hända en dröm: trots att den mycket väl skulle kunna bli verklighet hindras den av någon oförstående auktoritet. Det kan vara värre än när en väldigt orealistisk dröm inte går i uppfyllelse eller när en dröm går i uppfyllelse utan att göra en lyckligare.

Igår var jag på Bongo Bar och beskådade Hästpojken. Det var en angenäm upplevelse, och jag var nykter, så allting gick enligt planerna. Liksom senast jag var ute förklarade jag min nykterhet med sanningen: "jag är buddhist den här månaden". Folk var förstående, och en person jag pratade med berättade att hon var imponerad över mitt lilla projekt. Hon hade läst lite om det på facebook och verkade tycka att det var häftigt. Mitt ego tackade och tog emot och när jag kom hem tänkte jag att de egocentrerade förhoppningar jag hade hyst med min tillflykt nu var besannade.

Ikväll har jag läst lite i boken "Vision & omvandling". Den bygger på föreläsningar av någon lärd buddhist vid namn Sangharakshita och behandlar framför allt den ädla åttafaldiga vägen. Hittills är boken mycket intressant och ett kapitel om förnuft och känsla fick mig att vilja skriva lite här. I kapitlet konstaterades det att det är lätt att förstå någonting, men svårt att omsätta det man har förstått praktiken. För att ta ett exempel: alla förstår att man borde vara snäll, men ändå är inte alla snälla. Från att ha förstått någonting till att verkligen praktisera det kan steget vara väldigt långt. Den buddhistiska vägen handlar om att omsätta förståelse i handling och det är en av anledningarna till att jag i mitt projektarbete är just en utövande buddhist. För att citera Dalai lama (och säkert många andra buddhister som sagt det före honom), som har uttryckt buddhismens lära på ett enkelt men smått genialiskt sätt:

"Min religion är vänlighet"

Vad gäller omvandlingen från förståelse till handling kan jag ta upp ytterligare ett exempel: rökning. Det är något de flesta, inklusive rökare själva, betraktar som något i grund och botten negativt. Det förkortar livslängden och stödjer dessutom en ganska oetisk industri. Ändå är det så att folk inte slutar röka. För mig är det här ett väldigt tydligt exempel på att Sokrates hade fel när han menade att "den som vet det rätta, gör det rätta".

Tänk vilken fin värld vi hade levat i om det hade varit så enkelt, dock.