Sextonde februari

För en stund sedan såg jag (500) Days of Summer för första gången, vilket var en högst angenäm filmupplevelse. Sällan har jag kunnat identifiera mig med en huvudperson så mycket som jag kunde med Tom i den filmen. Handlingen går lite kortfattat ut på att han träffar en tjej, Summer, som han blir förälskad i. De börjar träffas, men hon är osäker på sina känslor, vilket vållar Tom hjärtesorg och andra mindre önskvärda känslostormar. Mer om handlingen ska jag inte avslöja.

I vilket fall som helst kände jag som sagt igen mig i Tom. Han kallades en gång lite skämtsamt för "Den unge Werther", vilket jag också lite skämtsamt har kallats, och han började läsa en bok om lycka efter det att hans kärleksliv inte gått som han velat, något som jag också har gjort (i mitt fall boken Lycka!, vilket gjorde mig intresserad av buddhismen). Det finns alltså lite intressanta beröringspunkter. Vidare fick filmen mig att tänka på kärlek i betydelsen att vara kär i någon.

Det berättas i filmens inledning att Tom inte tror att man kan vara riktigt lycklig förrän man har hittat den rätte. Ungefär likadant har jag själv länge resonerat, och gör i viss mån fortfarande, men enligt buddhismen är det inte ett bra sätt att tänka. Förälskelse är förgängligt och inte alltid ömsesidigt, vilket gör det osäkert att knyta sin lycka till. Det kan göra väldigt ont att inse det faktumet den hårda vägen. Tom får göra det i filmen (i samband med det visas en handfull svartvita sekvenser med temat lidande som refererar till gamla storfilmer) och de flesta har nog varit med om det någon gång. Krossade hjärtan är förmodligen ofrånkomligt så länge det finns människor på vår jord.

Med det klargjort kan man fråga sig om det finns någonting att göra åt saken, eller om det är något vi helt enkelt måste acceptera. Buddhismen menar att det faktiskt finns saker att göra som minskar lidandet. För att använda Buddhas ord: "Motgång är en del av livet. Det kan inte kontrolleras. Vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den."
Kanske är stora lidanden vid separationer av olika slag någonting som främst hör västvärlden till. Tom jobbar med att komma på texter till vykort, exempelvis till alla hjärtans dag, men en dag får han nog: "Det är de här korten, filmerna och poplåtarna som orsakar alla lögner, all hjärtesorg - ja, allt!" säger han vid sitt sista möte på jobbet. Jag tror att det ligger en hel del i de orden. Kärleken är inte alltid så vacker som den ibland ter sig på film - det är av yttersta vikt att förstå. Har man insett att även förälskelsen är förgänglig blir det förmodligen lättare att tackla motgångar när de väl kommer.

När allt kommer omkring är jag nog dock fortfarande lite av en romantiker, även om jag tror det är viktigt att vara på det klara med att man kanske inte borde göra sin lycka beroende av att hitta den rätte, om det nu finns någon sådan. Sedan, rent instinktivt, tror jag också att Alfred Tennysons ord stämmer bra i de flesta fallen (det gör de i alla fall i mitt):

"'Tis better to have loved and lost than never to have loved at all."