Elfte februari

En klasskamrat till mig frågade idag om vad mitt buddhistiska leverne går ut på. Jag har fått frågan många gånger, varje gång har jag givit lite olika svar. Idag sa jag någonting i stil med att man ska komma underfund med hur egot fungerar, och helst också utplåna det, eftersom buddhismen menar att egot är en illusion. Klasskamraten, som är bland de smartare jag känner, var förmodligen relativt påläst och undrade om det egentligen inte är av egoistiska skäl som man blir buddhist. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade, men jag kommer ihåg att jag inte var riktigt nöjd med mitt svar. Därför tänkte jag försöka mig på ett litet svar i efterhand här på bloggen.

Med tanke på att den buddhistiska läran menar att man kan vara lycklig oberoende av yttre omständigheter och att åtminstone Dalai lama menar att meningen med livet är att sträva efter lycka förstår jag mycket väl varför min kompis ställde frågan. Om det är vad man vill uppnå med att praktisera, då verkar det onekligen som om man gör det av egoistiska skäl. I mitt eget fall skulle jag i viss mån faktiskt också hävda att jag åtog mig detta projektarbete av egoistiska skäl. Inte enbart, men nog såg jag att det på olika sätt skulle kunna gynna mig. Att jag gjorde det av egoism är dock inte hela sanningen.

För att utöva den buddhistiska läran måste man tycka att egoism är något dåligt. Samtidigt måste man också inse att man själv väldigt ofta handlar efter sitt ego, eftersom det är det enda sättet att kunna sluta upp med det. En buddhist strävar alltid efter att handla altruistiskt.

Kanske tänkte jag mer på mig själv än på andra när jag bestämde mig för att i en månad ta min tillflykt till buddhismen. Jag hoppades givetvis på att folk skulle tycka att det var coolt, beundransvärt, häftigt etcetera, och att jag på så sätt skulle framstå som en spännande människa. Men, själva läran går ju faktiskt ut på att odla sin altruism. Det visste jag när jag bestämde mig för att göra det här. Därför hade jag även det som ett skäl till min buddhistmånad: "jag gör det här för att försöka utplåna mitt ego". Så även om man delvis ansluter sig till buddhismen av egoistiska skäl, tycker jag det är svårt att hitta något mindre egoistiskt än att försöka utplåna sitt ego. Därför anser jag inte att man kan säga att man blir buddhist av egoistiska anledningar.

Idag fick jag för övrigt en liten lapp instucken i dörrspringan på mitt rum. Avsändaren var min åttaåriga syster och jag tyckte att den var så fin att den förtjänar att publiceras här.

Min ena bror fick dock en liknande lapp, fast på den stod det "puss och kram" istället för bara "kram", som på min. Förhoppningsvis är det en tillfällighet och inte ett tecken på att hon gillar honom mer än mig.