Femtonde februari

Mer än halva februari har nu avverkats och jag tänkte försöka mig på en liten halvtidsrapport. För att göra det ska jag svara på tre frågor man kan ställa sig själv efter det att man har börjat praktisera, samt skriva om huruvida jag har utvecklat mina brahma viharas eller inte. Frågorna är hämtade ur boken "Vision & omvandling", som jag skrev om för något inlägg sedan.

Vad har jag givit upp sedan jag började ta buddhismen på allvar?

Egentligen har jag inte gett upp någonting annat än min alkoholkonsumtion (som jag kommer att återuppta efter det att månaden är slut). Mitt liv är på ytan inte särskilt annorlunda gentemot hur det var innan, förutom då det faktum att jag inte dricker. Jag tillbringar fortfarande väldigt mycket tid vid datorn, vilket kanske är mitt största begär. Eventuellt hänger jag inte lika mycket på facebook som innan, utan skriver exempelvis här istället, men det är inga jättestora skillnader. Gissningsvis beror detta på att jag trots allt bara har praktiserat i två veckor - omvandling tar förmodligen längre tid än så för de flesta.

Har mitt humör förändrats till det bättre sedan jag blev verkligt intresserad av buddhism?

Jag skulle inte vilja påstå att jag hade kort stubin innan månaden, men jag tror faktiskt ändå att stubinen har blivit lite längre i och med mitt praktiserande. Detta märker jag framför allt när jag är hemma, eftersom det är min familj jag vanligtvis brukar irritera mig mest på. Jag har till exempel redan skrivit om hur jag inte har varit lika irriterad på min far när vi har varit ute och övningskört. De gånger jag har tappat humöret har det vad jag kan komma ihåg berott på att någon har varit arg/irriterad på mig först, vilket jag kanske har upplevt som orättfärdigt, och därmed blivit irriterad tillbaka.

Har jag blivit mindre grym sedan jag började praktisera buddhism?

Innan jag svarar på den här frågan vill jag bara förtydliga en sak, så att det inte blir några missförstånd: grymhet i det här fallet är dålig grymhet, som i att skada någon. Det handlar alltså inte om grym i den bemärkelsen att Jimi Hendrix var en grym gitarrist. Nu till svaret på frågan.

Jag har aldrig upplevt mig själv som en grym person. Jag har exempelvis aldrig, vad jag kan erinra mig, skadat djur eller något annat levande. I alla fall inte personligen. Där har jag alltså, som jag känner det, inte så mycket att förbättra. Däremot äter jag kött, och har gjort så även den här månaden, även om jag försökt äta vegetariskt i skolan. Det skulle man kunna kalla för en form av indirekt grymhet. I och med att jag i alla fall i skolan har ätit vegetariskt skulle man dock kunna säga att jag har blivit mindre grym under månaden, även om jag kan fortfarande bli bättre.

Brahma viharas:

Kärlek,

Kärlek i det här sammanhanget innebär kärlek till sina medmänniskor. Jag skulle faktiskt vilja påstå att jag är lite mer kärleksfull nu än jag var innan. Detta märker jag när jag till exempel sitter på bussen: ibland omhuldas jag av kärleksfulla känslor till någon för mig totalt okänd person. Det spelar ingen roll om det är en gubbe eller en ung mamma med sina barn, det bara kommer helt plötsligt efter att jag har iakttagit personen en stund. Måhända låter det underligt, men så är faktiskt fallet. Ett exempel inträffade faktiskt redan innan månaden började, och det har jag skrivit om här.

medkänsla,

Medkänsla är givetvis tätt förknippat med kärlek. Kanske har jag blivit en mer medkännande människa, kanske inte. Jag har redan skrivit lite om medkänsla på den här bloggen i det här inlägget.

medglädje,

En av mina närmsta tjejkompisar har ganska nyligen träffat en kille som hon hänger ihop mycket med. Från början kändes det lite konstigt måste jag erkänna, jag vet inte riktigt varför, men med tiden har jag mer och mer kunnat glädjas med henne. Om det beror på mitt praktiserande eller ej vågar jag inte svara på, men förmodligen gör det inte det, skulle jag tro.

jämnmod

I boken jag nämnde ovan översätts inte detta till "jämnmod", utan till "frid". Jag skulle inte vilja påstå att jag har blivit en fridfullare människa sedan jag började praktisera. Faktum är att jag, eftersom jag har haft mycket att stå i framför allt senaste veckan, har haft det nästan stressigare än vanligt. Jag skulle dock välkomna lite frid med öppna armar, om det skulle erbjudas. Troligtvis är det väl emellertid någonting jag måste fixa själv.

___

Det var det. Till sist tänkte jag dela med mig av den musik jag har lyssnat på under tiden jag skrev det här inlägget. Yndi Halda heter bandet, och de gör enligt min mening väldigt vacker post-rock. Låten är mer än sjutton minuter lång, så den är uppdelad i två youtube-klipp, men jag hoppas att det går bra ändå. Om Björn läser det här vill jag gärna ha hans åsikt om bandet i kommentarsfältet.