Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska skriva om. De senaste inläggen har i princip innehållit samma visa: jag har skrivit om hur jag misskött mitt praktiserande den senaste tiden. Det finns egentligen inte så mycket mer att hämta på det temat. Man skulle kunna sammanfatta min månad med att den gick bra de första två veckorna, sämre de sista två. Vad detta kan bero på har jag som hastigast behandlat i tidigare inlägg, och jag tänker väl egentligen spara min djupare analys till jag sätter mig och skriver på slutprodukten, som kommer att vara klar senast den femtonde april, förmodligen tidigare än så. När den är klar är tanken att den ska publiceras här på bloggen, så om intresse för den finns så är det lämpligt att titta in här lite då och då. Jag kommer dock inte att uppdatera bloggen innan dess, och gissningsvis kommer det väl ta någon månad innan jag har färdigställt den, så ha inte för stora förhoppningar om ni kikar in här under mars månad.
Avslutningsvis tänkte jag tacka alla som har kommenterat mitt praktiserande, både IRL och här på bloggen. Det har känts fantastiskt bra att folk faktiskt har visat intresse. Både folk som har klagat på mig, folk som har tyckt att jag varit duktig och folk som gett mig tips och idéer är värda att tacka: alla har på sitt sätt bidragit till att månaden trots allt har varit en väldigt lärofylld tid. Tack så mycket!
Och, angående slutprodukten: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...
Med den klyschan skulle det kunna vara dags att säga adjö, om det inte vore för att adjö är ett så sorgligt ord. Jag kommer ju trots allt blogga vidare på min ordinarie blogg, och minst ett inlägg återstår som sagt här. Kanske är det därför lämpligast att avsluta det här inlägget med en gammal barndomsklassiker:
Hejdå!
Edit: Nu har jag förresten även ändrat tillbaka till min gamla religiösa åskådning på facebook: ingen alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar