Min plan var att hålla mig nykter under hela februari, främst på grund av mitt buddhistiska leverne. I och med att jag drack ett antal öl igår höll alltså inte det. Det kan tyckas konstigt att jag inte ens lyckades hålla mig nykter i en månad, och det är det väl också, men jag ska försöka förklara mig lite.
Den kanske största anledningen till att jag dricker alkohol är att jag gärna vill stifta nya bekantskaper. Alla som någon gång har druckit alkohol vet att det är någonting som går mycket enklare när man är lite berusad. I synnerhet går det enklare att bekanta sig med potentiella flick- eller pojkvänner. Under den gångna månaden har jag pratat som hastigast med eller åtminstone skymtat i ögonvrån ett antal sådana. Väldigt flyktiga möten i vimlet, skulle man kunna säga att det har varit, med personer som jag ibland har känt jag skulle vilja lära känna bättre. I och med att jag har varit nykter (kanske bör jag skylla på mig själv, inte min nykterhet) har jag varit väldigt tillbakadragen och inte alls tagit några egna initiativ. Jag har främst hållit mig till personer jag känner sedan innan, vilket förvisso har varit trevligt, men jag har ju då inte bekantat mig med några nya personer. Avsaknaden av alkohol har i det avseendet varit påtagligt.
Att jag ville bekanta mig med nya personer (framför allt flickor då, så klart) var nog den största anledningen till att jag drack alkohol igår. Det är inget som försvarar mitt förtärande, men det förklarar det åtminstone till viss del. Jag kände att jag under månaden redan hade gått miste om för många tillfällen (många tillfällen är kanske att ta i, men av de jag ändå haft har jag inte tagit tillvara på något). Då detta var anledningen till att jag drack alkohol var det med en viss besvikelse jag klev av från bussen hem igår, konstaterandes att jag ändå inte hade skaffat några nya kontakter.
Det känns som om mitt buddhistiska leverne i praktiken är över. Det återstår en dag av februari. Förhoppningsvis mäktar jag då med ett sista inlägg här, innan jag börjar sammanställa allt material till min slutgiltiga slutprodukt. I vilket fall som helst kan jag redan nu säga att det har varit en lärofylld tid.
Hehe, jag är själv inte absolutist, men jag dricker väldigt måttligt. Jag känner väldigt mycket igen mig från den tiden jag pluggade. Grejen är att våga "göra bort sig", man inser efter några gånger att det inte spelar nån roll. Det är bara egot som försöker få en att tro att det spelar roll.
SvaraRaderaProva att inför nästa utekväll mentalt förbereda dig på att ta flera kontakter med människor du tycker verkar intressanta. Sätt dig, andas, och gå genom hur du tar initiativ till kontakter rent mentalt. Föreställ dig en realistisk utvecklig och positiv på kvällen och håll samtidigt kvar uppmärksamheten på andningen.
Meditation är ett väldigt kraftfullt verktyg som kan användas till mer än att bara söka i sitt inre, man kan förändra sig själv också.
/Petrus
Inför folk jag känner är jag nog ovanligt orädd för att göra bort mig, men inför folk jag inte känner eller känner väldigt ytligt är det nog tvärtom. När jag var mindre brukade jag ofta tänka på en textrad från snövit och de sju dvärgarna när jag hade gjort bort mig: "vad gör det om hundra år när allting kommer kring?". Kanske är det i många fall rätt sätt att tänka.
SvaraRaderaOfta grämer man ju sig för att man inte tagit kontakt med folk, väldigt sällan grämer man sig för att man gjorde det, men att man gjorde det genom att ta initiativ själv. Så har det i alla fall varit för mig. Jag ska försöka att ta till mig dina råd, och jag tror nog att jag ska fortsätta att meditera lite även nu när februari är slut. Kanske kommer det till och med att gå bättre, eftersom jag nu inte kommer att känna någon som helst press på mig. Antingen det, eller så kommer jag att försumma det helt...