Fjärde februari

Så har jag nu klarat av min första kväll på krogen som buddhist. Det var faktiskt inte så annorlunda som jag hade trott. Visst innebar det en del negativt, såsom att jag inte var lika benägen att knyta nya kontakter och att jag inte kunde känna det där typiska fylletagget, men det innebar givetvis också en del positivt: jag slapp må illa och jag riskerade inte i någon större utsträckning att göra bort mig. De som gjorde störst affär av det hela var nog egentligen mina vänner, som kallade mig "buddhistjävel" under hela kvällen och även då och då lite lömskt försökte lura i mig alkohol. Det kan kanske i vissas öron låta elakt av dem, men de tyckte helt enkelt bara att det var roligt, och det tyckte i viss mån jag också. "Buddhistjävel" låter fruktansvärt hårt, men jag tog det som en komplimang.

Jag kom under kvällen också att tänka på hur ofta jag säger exempelvis "jävla idiot!" till någon av mina kompisar. Det kan låta otrevligt, men jag menar inget illa med det. Vi brukar faktiskt lite ömsesidigt förolämpa varandra, mina vänner och jag (vi är säkerligen inte ensamma om det), så det handlar om att både ge och ta. Jag tänkte lite på huruvida det är lämpligt att som buddhist ta sådana hårda ord i sin mun, och kom fram till att i de fall när man gör det i samförstånd, i goda vänners lag, är det okej. Jag gör det ju inte med avsikten att förolämpa, utan snarare med avsikten att visa att jag tycker om personen i fråga. Det kan tyckas vara ett konstigt sätt att visa att man gillar en människa, men så är det i alla fall.

När jag hem vid ettiden satte jag mig för att meditera. Jag vet inte riktigt om det blev ett lyckat meditationspass eller ej. Jag hade fortfarande kvar massa intryck från dagen i mitt medvetande och kunde liksom inte riktigt släppa dem under meditationen. Fokus förflyttades från andning till dem. I vilket fall som helst tycker så tycker jag att jag kom fram till en bra grej under meditationspasset igår:

Ökad kunskap om någon innebär (för det mesta) ökad medkänsla till personen.

Bakgrunden till att jag kom fram till detta i sig ganska självklara påstående var att jag och en kompis hade pratat en stund efter det att vi klivit av bussen hem. Vi pratade om en annan kompis, som man skulle kunna säga är lite illa ute, och jag hade honom i tankarna i stort sett hela meditationen. Hade jag inte känt personen i fråga hade jag förmodligen knappt brytt mig om hans situation, men i och med att jag känner honom (har kunskap) gör jag det. Sedan började jag tänka på personen jag hade fått så dåliga vibrationer av tidigare under dagen: hade jag vetat mer om dennes bakgrund hade jag förmodligen inte tyckt så illa om personen.¨

Jag kände mig ruskigt smart när jag förstod en så enkel sak under meditationen. Jag vet inte om det är positivt att man kommer fram till sånt under insiktsmeditation, men det kändes onekligen bra just då.

Om vad som har hänt idag finns egentligen inte så mycket att säga. Det enda som är värt att nämna är väl egentligen den lilla dispyt jag och mor hade när jag kom hem från skolan: hela dagen hade jag jobbat med elevstyrelsearbete och därför inte orkat med varken körkortsteoriplugg eller skoinköp. Mamma var irriterad över detta, och jag blev lite stött eftersom jag kände att jag hela dagen hade gjort någonting väldigt värdefullt av min tid. Mycket mer värdefullt än att köpa nya skor, i alla fall. Istället för egoism hade jag ju ägnat mig åt altruism, skulle man kunna sammanfatta det som, och det ses ju som bekant som något väldigt positivt inom buddhismen. Därför tyckte jag att mamma anklagade mig synnerligen orättfärdigt när hon sa att jag hade prioriterat dåligt.